INTROITUS Oculi mei semper ad Dominum

Ps. 24:15, 16 Mina ögon ser alltid till Herren, ty han drar mina fötter ur snaran. Se till mig och förbarma dig över mig, ty jag är ensam och fattig. – Ps. 24:1, 2 Till dig, Herre, upplyfter jag min själ; min Gud, på dig förtröstar jag; jag skall inte komma på skam. – Ära vare Fadern… – Mina ögon…

Gloria utgår i denna mässa.

KOLLEKTBÖN.

Vi ber dig, allsmäktige Gud, se till vår ödmjuka bön och sträck ut din mäktiga hand till vårt försvar. Genom vår Herre…

EPISTEL (Ef. 5:1-9)

Bröder, ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud. Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal – sådant passar sig inte – utan bara tacksägelse till Gud. Ni vet ju mycket väl att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare. Låt ingen lura er med tomma ord, det är sådant som drar Guds vrede över olydnadens människor. Ha därför ingenting med dem att göra. En gång var ni i mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning.

GRADUALE Exsurge, Domine, non praevaleat homo

Ps. 9:20, 4 Res dig, Herre, på det att inte människan får överhanden; låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte. När du vänder mina fiender till flykt, faller de i vanmakt och förgås inför ditt ansikte.

TRACTUS Ad te levavi oculos meos

Ps. 122:1-3 Jag lyfter blicken mot dig, du som bor i himmelen. Se, såsom tjänarnas ögon ser på deras herres hand, såsom tjänarinnans ögon på hennes härskarinnas hand, så skådar våra ögon upp till Herren, vår Gud, till dess han förbarmar sig över oss. Förbarma dig över oss, o Herre, förbarma dig över oss.

EVANGELIUM (Luk. 11:14-28)

I den tiden drev Jesus ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: ”Det är med demonernas furste Beelsebul han driver ut demonerna.” Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: ”Varje rike som råkar i strid med sig själv blir ödelagt, och hus faller över hus. Om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur ska då hans rike kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början”. När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: ”Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.” Men han svarade: ”Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.”

OFFERTORIUM Justitiae Domini rectae, laetificantes corda

Ps. 18:9-12 Herrens stadgar är rättfärdiga och ger hjärtat glädje, hans domar är ljuvare än honungens sötma; och din tjänare håller dem alltid.

STILLA BÖN.

Vi ber dig, Herre, låt denna offergåva rena oss från våra synder, och för offrets frambärande helga dina tjänare till kropp och själ. Genom vår Herre…

Prefation: För fastan

COMMUNIO Passer inventit sibi domum

Ps. 83:4-5 Sparven finner sitt bo och duvan ett näste åt sig, där hon kan lägga sina ungar; dina altaren, Herre Sebaot, min Konung och min Gud. Saliga är de som bor i ditt hus; i evighet skall de lovsjunga dig.

SLUTBÖN.

Fräls oss i din nåd, o Herre, från all skuld och fara, du som låter oss delta i så stora hemligheter. Genom vår Herre…