Dagens mässa 27 mars 2024: Onsdagen i stilla veckan

INTROITUS In nomine Jesu omne genu flectatur

Fil. 2:10, 8, 11 I Jesu namn skall alla knän böja sig, i himlen och på jorden och under jorden; han ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Alla tungor skall bekänna att Gud, Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herre. – Ps. 101:2 Herre, hör min bön och låt mitt rop komma inför dig.

Låt oss bedja.

Låt oss böja knä.

Stig upp.

KOLLEKTBÖN.

Vi bönfaller dig, allsmäktige Gud, att du må göra så att vi, som ständigt plågas till följd av vår omåttlighet, må frälsas genom din enfödde Sons lidande, vilken med dig lever och råder…

LÄSNING (Jes. 62:11, 63:1-7)

Så säger Herren Gud: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom. Och man skall kalla dem ”det heliga folket”, ”Herrens förlossade” och dig själv skall man kalla ”Den mångbesökta staden”, ”staden som inte blir övergiven.” Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? ”Det är jag, som talar i rättfärdighet, ja, som är en mästare till att frälsa.” Varför är din dräkt så röd? Varför liknar dina kläder en vintrampares? ”Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv ensam, och ingen i folken hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad. Ty en dag av hämnd hade jag beslutat, och mitt frälsningsår hade kommit. Och jag såg mig omkring, men ingen hjälpare fanns. Jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig. Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden. Herrens nådegärningar vill jag förkunna, ja, Herrens lov, efter allt vad Herren har gjort emot oss.”

GRADUALE Ne avertas faciem tuam a puero tuo

Ps. 34:13, 34, 34:1-2 Vänd inte bort ditt ansikte från din tjänare, ty jag är i nöd; hör mig i hast. Rädda mig, o Gud, ty vattnen hotar att dränka min själ. Jag sitter fast i den djupa dyn, och min fot finner inte fäste.

KOLLEKTBÖN.

O Gud, som ville att din Son skulle lida korsets vanära för oss, så att vi skulle bli befriade från den onde fiendens makt; giv oss, dina tjänare, att vi må erhålla hans uppståndelses nåd. Genom samme vår Herre…

LÄSNING (Jes. 53:1-12)

I de dagarna sade Jesaja: Men vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar? Han sköt upp som ett litet skott inför honom, som ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring. När vi såg på honom, kunde hans utseende inte behaga oss. Föraktad var han, och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom. Han var som en för vilken man döljer sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom. Han blev plågad, fast han ödmjukade sig och inte öppnade sin mun, lik ett lamm som förs bort för att slaktas, och lik ett får som är tyst inför dem som klipper det – ja, han öppnade inte sin mun. Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte tänker på detta? Ja, han rycktes bort från de levandes land, och för mitt folks överträdelser skull kom plåga över honom. Och bland de ogudaktiga fick han sin grav – bland de rika kom han först när han var död – fastän han ingen orätt hade gjort, och fastän svek inte fanns i hans mun. Det behagade Herren att slå honom med sjukdom, om hans liv så blev ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och Herrens vilja skulle genom honom ha framgång. Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bli mättad. Genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, genom att han bär deras missgärningar. Därför skall jag tilldela honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.

TRACTUS Deus, exaudi orationem meam

Ps. 101:2-5, 14 Herre, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig. När jag ropar, så skynda att svara mig. Ty mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förtorkade som av eld. Mitt hjärta är förbränt som gräs och förvissnat, ty jag glömmer att äta mitt bröd. Du skall stå upp och förbarma dig över Sion. Se, det är tid att du bevisar det nåd, ja, stunden har kommit.

PASSIONSBERÄTTELSEN ENLIGT LUKAS (Luk. 22:39-71, 23:1-53)

I den tiden gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: “Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.” Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. Då sade han till dem: “Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse.” Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: “Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: “Herre, ska vi slå till med svärd?” Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men Jesus sade: “Låt det vara nog nu!” Och han rörde vid hans öra och helade honom.

Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: “Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt.” Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: “Den där var också med honom.” Men han nekade: “Nej, kvinna, jag känner honom inte.” Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: “Du är också en av dem.” Men Petrus svarade: “Människa, det är jag inte alls!” Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: “Visst var den där med honom. Han är ju galilé!” Men Petrus sade: “Människa, jag förstår inte vad du pratar om!” Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: “Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig.” Och han gick ut och grät bittert.

Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. De täckte över honom och frågade: “Profetera! Vem var det som slog dig?” De sade också mycket annat hånfullt till honom. När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd och frågade: “Är du Messias, så säg det till oss!” Han svarade dem: “Om jag säger det till er tror ni det inte, och om jag frågar, svarar ni inte. Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida.” Då frågade alla: “Så du är alltså Guds Son?” Han svarade dem: “Ni själva säger att Jag Är.” De sade De sade: “Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!”

Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus. Där började de anklaga honom och säga: “Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk. Han förbjuder att man betalar skatt till kejsaren, och han säger att han är Messias, en kung.” Pilatus frågade honom: “Så du är judarnas kung?” Jesus svarade: “Du själv säger det.” Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: “Jag ser inget brottsligt hos den mannen.” Men de var påstridiga och sade: “Han hetsar upp folket med sin lära över hela Judeen, från Galileen och ända hit.” När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var galilé. Och när han fick veta att Jesus kom från Herodes myndighetsområde, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna.

När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. Herodes ställde många frågor till honom, men Jesus svarade honom inte. Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Då fick Herodes och hans soldater förakt för honom, och han hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem. Pilatus sammankallade översteprästerna och rådsherrarna och folket och sade till dem: “Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förvillar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. Det gjorde inte Herodes heller, och därför sände han honom tillbaka till oss. Ni ser att han inte har gjort något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom.” Då skrek hela hopen: “Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!” – Barabbas var fängslad för ett upplopp i staden och för mord. – Pilatus talade till dem igen, för han ville släppa Jesus. Men de ropade: “Korsfäst! Korsfäst honom!” För tredje gången sade han till dem: “Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom.”

Men de pressade honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. Pilatus beslöt då att det fick bli som de krävde. Han släppte den som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja. När de förde bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom. Då vände Jesus sig till dem och sade: “Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?”

Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: “Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Men rådsherrarna hånade honom och sade: “Andra har han frälst. Nu får han frälsa sig själv om han är Guds Messias, den Utvalde.” Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: “Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!” Över honom fanns det också ett anslag: “Detta är judarnas kung.” En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: “Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: “Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: “Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: “Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.”

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: “Far, i dina händer överlämnar jag min ande.” När han hade sagt detta, gav han upp andan. (Här knäböjer man en stund). När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: “Den mannen var verkligen rättfärdig.” När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta. Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd.

OFFERTORIUM Domine, exaudi orationem meam

Ps. 101:2-3 Herre, hör min bön och låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig.

STILLA BÖN.

O Herre, vi bönfaller dig att du må ta emot den offergåva vi frambär, och i din nåd göra så att vi får erhålla det som vi firar i din Sons, vår Herres lidandes mysterium. Genom samme vår Herre…

Prefation: för det heliga korset

COMMUNIO Potium meum cum fletu temperabam

Ps. 101:13, 14 Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med gråt. Men du, o Herre, tronar för evigt, och din åminnelse varar från släkte till släkte. Du skall stå upp och förbarma dig över Sion. Se, det är tid att du bevisar det nåd, ja, stunden har kommit.

SLUTBÖN.

Allsmäktige Gud, skänk oss insikten om att vi genom din Sons kroppsliga död, framställd i dessa heliga mysterier, kan förlita oss på att du skänkt oss det eviga livets gåva. Genom, vår Herre…

BÖN ÖVER FOLKET.

Böj era huvuden inför Gud.

Vi bönfaller dig, o Herre, se till denna din familj, för vilkens skull vår Herre Jesus Kristus inte vägrade att överlämna sig i de ondas händer och utstå korsets lidanden. Genom vår Herre…

Mar-30
hej