O Guds goda Moder, du är även min Moder. Det är sant att jag är ovärdig att tala till dig, men du som älskar mig och önskar min frälsning, måste trots min orena tunga tillåta att att jag åkallar ditt allraheligaste och mäktiga namn för min räddnings skull. Ty ditt namn är ett bistånd för de levande och utverkar frälsning för de döende.

O renaste och ljuvaste Maria, låt hädanefter ditt namn vara min livsande!

Maria, vår Fru, vänta inte med din hjälp när jag åkallar dig, ty i alla frestelser och begär som angriper mig kommer jag aldrig att upphöra att åter och åter åkalla dig, o Maria.

Därför är min förhoppning att jag under mitt liv och särskilt i min dödsstunds sista kamp evigt må prisa ditt älskade namn i himmelen, o milda, o hulda, o ljuva jungfru Maria.

O Maria, älskvärdaste Maria, vilken tröst, vilken ljuvlighet, vilket mod, vilken ömhet i min själ är det inte att blott nämna dig och tänka på dig!

Jag tackar min Herre och Gud för denna min lycka att ha skänkts ett namn så ljuvt och i så hög grad förtjänt av kärlek, och samtidigt så mäktigt.

Samtidigt är jag inte tillfreds att bara åkalla ditt namn, vår utvalda Fru, utan vill även åkalla dig med kärlek. Jag ville att min kärlek i varje stund påminner mig att åkalla dig, så att jag med den helige Bonaventura kan utbrista: ”O Guds Moders namn, du är min kärlek”!

Min egen kära Maria, min älskade Jesus, må era ljuva namn regera i mitt och i allas hjärtan! Utverka för mig att jag må glömma alla andra namn, för att endast och alltid åkalla era ljuva namn.

O Jesus, min Frälsare och min moder Maria! När min dödsstund kommer och jag utandas min ande för att lämna denna värld, utverka genom era förtjänster att det tillåts mig att de sista ord jag uttalar är dessa: ”Jag älskar dig, o Jesus; jag älskar dig, o Maria; jag skänker er mitt hjärta och min själ.”

Amen.