Fjärde söndagen i Fastetiden, precis som tredje söndagen i Adventstiden (söndagen ”Gaudete”), präglas av en gladare och mer förtröstansfull stämning; Kyrkan medger liksom en vilostund mitt i den allvarliga tiden. Texterna är mer glädjefyllda än tidigare, och mässkrudens violetta färg mildras till rosa.

INTROITUS Laetare, Jerusalem: et conventum facite

Jes. 66:10, 11 Gläd dig, Jerusalem, och församla er alla, ni som har henne kär. Gläds och fröjda er, ni som varit bedrövade, så att ni må jubla och mättas av tröstens rikligt flytande ström. – Ps. 121:1 Jag gladdes, när man sade till mig: Vi skall gå till Herrens hus. – Ära vare Fadern… – Gläd dig, Jerusalem…

Gloria utgår i denna mässa.

KOLLEKTBÖN.

Förunna oss i din nåd, Allsmäktige Gud, att vi som för våra gärningars skull lider straffet efter förtjänst, må finna vila genom din nåds tröst. Genom vår Herre…

EPISTEL (Gal. 4:22-31)

Bröder, det står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. Det står skrivet: Gläd dig, du ofruktsamma, du som inte föder barn, jubla högt, du som inte känner födslovånda, ty den ensamma har många barn, fler än den som har en man. Ni, bröder, är löftets barn, liksom Isak. Och som det var då, han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun i kraft av den frihet genom vilken Kristus har befriat oss.

GRADUALE Laetatus sum in his, quae dicta sunt mihi

Ps. 121.1, 7 Jag gladde mig över att man sagt mig: Vi skall gå till Herrens hus. Må frid råda i ditt fäste, och överflöd råda i dina torn.

TRACTUS Qui confidunt in Domino, sicut mons Sion

Ps. 124:1-2 De som förtröstar på Herren, de är som Sions berg; i evighet skall den inte rubbas, som bor i Jerusalem. Det omhägnas av berg, och Herren omhägnar sitt folk från nu och till evig tid.

EVANGELIUM (Joh. 6:1-15)

I den tiden for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö. Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Påsken, judarnas högtid, var nära. När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: ”Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?” Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra. Filippus svarade: Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var.” En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom: ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?” Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner” – det var gott om gräs på det stället – och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket som de ville ha. När de var mätta sade han till sina lärjungar: ”Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.” De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit. När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ”Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen.” Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan till berget, helt ensam.

OFFERTORIUM Laudate Dominum, quia benignus est

Ps. 134:3, 6 Lova Herren, ty han är god, lovsjung hans namn, ty han är mild. Allt vad han vill, gör han i himmelen och på jorden.

STILLA BÖN.

Vi ber dig, Herre, se nådigt till dessa våra offer, så att de må befrämja både vår andakt och vår frälsning. Genom vår Herre…

Prefation: För fastan

COMMUNIO Jerusalem, quae aedificatur ut civitas

Ps. 121:3-4 Jerusalem, uppbyggt som en stad i vilken alla har del; dit drar stammarna upp, Herrens stammar, för att prisa ditt namn, Herre.

SLUTBÖN

Barmhärtige Gud, gör så att vi med uppriktig fromhet närmar oss och alltid med ett troende hjärta tar del av dina heliga hemligheter, vilka med sin rikedom ständigt gör oss lyckliga. Genom vår Herre…